Dessa kapitel handlar om Hedwig som efter det jag uppfattat som en bombnatt, träffar på Wilhelm, tydligen en SS-officer. De bestämmer sig för att gå på ett café och prata lite och det blir lite mer intimt, åtminstone för Wilhelm. Hedvig blir lite osäker men gör ingenting. De beger sig sedan, efter att ha ätit syntetisk pudding, till den förstörda lägenhetens skyddsrum. Där blir det mer intimt, även om Wilhelm är gift. De pratar om ett café som de ville ha på landet, caféet som aldrig blev av på grund av kriget. Hedwig frågar Wilhelm om tågvagnarna som åker förbi och han blir helt paranoid och tror att hon är från Gestapo, men ursäktar för det senare. Hedwig drar sen slutsatsen att det är rustningsmaterial i vagnarna. Under hennes tid med Evert minns hon att hon brukade läsa många böcker om just Andra världskriget. Evert blev lite sur över det hela och förvånad över att hon läste det hon har varit med om.

Filips sammanfattning av kapitel 20-21.

Det började med att Hedwig funderar på om Hitler och Himmler hade planerat att allt det hemska som hände under förintelsen, skulle vara så hemskt att folk inte vågade tro på det. Om det var planerat eller om det bara blev så. Och p.g.a. detta finns det personer som kan säga att det aldrig hänt. I slutet av kapitlet berättar hon att hon en dag såg SS-män som höll på att slå och skrika åt en gammal tant som skulle upp i en lastbil. Hon tror inte sina ögon och står bara och tittar. Sen när SS-mannen får syn på henne börjar han skrika åt henne och hon springer då iväg. Hon tänker att det måste varit något fel på just den SS-mannen och hon försöker intala sig att det måste varit ett misstag.

Hela kapitel 21 är Hedwig med Wilhelm. Det börjar med att Hedwig ska åka till Berlin och lyssna på Goebbels. Efter talet träffar hon Wilhelm. Dom umgås fram till att Wilhelm ska åka hem igen. Under tiden har Hedwig en ”utfrågning” om Wilhelms fru. Vilket leder till att Wilhelm säger att han älskar henne och inte hans riktiga fru. Dom tar sedan farväl på Schlesischer Bahnhof och Hedwig står ensam och gråtande kvar på stationen.