Kapitel 22-23 handlar om när Hedwig är Tyskland. Hon har kommit tillbaka från Sverige. Hon jobbar med att hitta dom människor som är försvunna av olika skäl och som brevbärarna inte kunnat dela ut brev till. Efter har varit i Tyskland i ungefär två månader kommer Evert och Anna-Lisa och hälsar på. Dom berättar att de ska vara i Tyskland i ett halvår på en hjälporganisation. Hedvig hade mer tänkt på kriget och Wilhelm än Evert under hennes tid i Tyskland.

Berättelsen hoppar i tid tillbaka till krigstid, innan Hedwig kommit till Sverige. Det nämns väldigt mycket om Cecilia, som är Wilhelms fru. Hedwig har dåligt samvete eftersom hon är Wilhelms älskarinna och för att hon kommer emellan honom och hans fru. Wilhelm har lovat att de ska vara tillsammans efter kriget. Hedwig hittar Das Schwarze Korps, som är en tidning, (Den svarta kåren) vid caféet på Hauptbahnhof. Den är Fru Moritzs. Hedwig tar hem tidningen för att sedan ge tillbaka till fru Moritz. Då hon passar på att kolla i tidningen hittar ett flygblad inuti som handlar om att allt korpralen säger är lögn. Hedwigs mamma rev sönder flygbladet och slängde det i kaminen. Hedwigs mamma och fru Moritz är vänner, men Hedwig har aldrig förstått sig på deras vänskap. När mamman nu river sönder flygbladet förstår hon att hennes egen mamma också delat ut flygblad mot nazisterna.

Wilhelm lånar en lägenhet för 4 timmar. Han träffar Hedwig i lägenheten och då berättar hon om flygbladet. Hon undrar om hon ska anmäla dem, men Wilhelm tycker inte att hon ska göra det. Han tycker att hon ska låta Gestapo sköta sitt jobb. Han pratar om Cecilia, barn och vad som kan hända om man anmäler. Cecilia har anmält deras hushållerska för stöld. Hushållerskan hade stulit lite mat och gett till några zigenarbarn på koncentrationslägret. Wilhelm tyckte att det hade räckt med att säga till henne och skrämma henne, men hans fru anmälde hushållerskan och hon blev dömd och dödad. Wilhelm säger ännu en gång att han är trött på allt dödande.