Hedwig är 17. Hon är förlovad med Wilhelm och om bara ett år ska de gifta sig. Denna kväll ringde Hedwigs mamma till koncentrationslägret för första gången.  Hon pratade med Wilhelm. Plötsligt tyckte hon inte så illa om honom.  Hon tänkte att det kanske kunde rädda Hedwigs pappa om Wilhelm skulle gifta sig med hennes dotter.

Den tredje september 1939 bröt kriget ut. Efter Wilhelms första besök hemma hos Hedwig och hennes mamma, berättar Wilhelm att han har blivit utskickad i kriget och måste åka till Polen i några månader. Hedwig får flera brev skickade från både hennes pappa och från Wilhelm. I breven berättar hennes pappa att han tycker hon borde vänta med att gifta sig, men att hon gör som hon vill. Hedwig märker att hennes pappas handstil börjar bli svagare. Med tiden blir folket tvungna att börja utföra luftskyddsövningar. Både i skolan, hemma och på BDM- mötena. Rektorn på skolan har skrämt upp Hedwig med vad som kan hända om man inte gör det som de övat på i luftskyddsövningarna. Då får hon en fruktansvärd skräck att något hemsk ska hända. Hon bestämmer sig för att hoppa av skolan och utbilda sig. Så hon börjar utbilda sig till luftskyddsledare. (Hennes far hade sagt att man ska möta sin skräck ansikte mot ansikte.)

Hedwig hittar ett brev som var till hennes mor från Gestapo. Hon möter upp herr Rentmeister, som brevet var från, och får reda på att hennes far har dött och blir given hans aska. Därefter hälsar några ur släkten på hemma hos Hedwig, för att få henne och mamman att känna sig mindre ensamma.
Några dagar senare kommer Wilhelm hem på permission (hemma för ett tag). Han är full och brister ut i gråt. Han berättar om att han inte vill hålla på att skjuta och sätta kvinnor i koncentrationsläger mer. När han blir nykter ber han henne glömma allt han sa, och åker tillbaka till Polen.