Och här kommer slutet på boken.

Kapitel 42

Hedwig har kommit hem från koncentrationslägret och bor i källaren till det som en gång var deras hus. Nu är det bara ruiner kvar. Hon är mycket sjuk i svår urinvägsinfektion, äggstocksinflammation samt har blödningar. Hon mår även psykiskt mycket dåligt. Hon tänker på våldtäkten som hon utsattes för av tre amerikaner. Hon har även fått veta att Irmela är död. Hedwig känner att det inte finns så mycket kvar att leva för. Hennes mamma kämpar för att få sin dotter att må bättre. Hon letar efter kol för att värma upp huset samt efter mat. Helga kommer och besöker Hedwig. Hon är arg på henne och säger att Hedwig gör precis det Hitler ville att hon skulle göra. Hon berättar att Hitler sagt att vinner inte Tyskland, så kan alla tyskar dö. De förtjänar inget annat. Detta får Hedwig på andra tankar och hon börjar kämpa för att komma tillbaka till livet. Det är mycket svårt för den tyska civilbefolkningen. De tyska pengarna duger ingenstans, ockupationsmakten kan gå till affären, men tyskarna svälter. Det är utegångsförbud på nätterna och det händer att folk blir skjutna om de vistas ute under förbudstiden. Hedwig och hennes mamma blir utsatta för franska soldater som plundrar deras hem på det lilla som finns. Så en dag kommer det ett brev…

Kapitel 43

Brevet är från Wilhelm. Han lever och är i Dachau i väntar på rättegång. Det är amerikaner som styr lägret med tyska SS-män som fångar och de behandlas väl. Hedwig är chockad. Hon har trott att Wilhelm varit död i ett år och nu finns han livslevande i Dachau. Chocken byts till ilska som byts till glädje och sedan till en enorm sorg. Tänk om Wilhelm blir dömd till döden? Han ber henne komma och hälsa på. Hedwigs mamma ber henne glömma om hon inte verkligen älskar honom. Det kan innebära att hon måste vänta på Wilhelm i 20 år. Detta gör Hedwig glad, det finns hopp om att Wilhelm inte ska bli dömd till döden. Hedwig reser till Dachau och får där veta att Wilhelm tagit livet av sig. Resten av hennes liv kommer hon att fundera över varför han gjorde det. Var det för att han inte trodde sig klara av ett fängelsestraff? Trodde han inte att han skulle orka leva med sig själv och det han gjort? Eller var det för att han visste att Hedwig skulle vänta på honom hela tiden och att han då skulle känna att hennes liv förstördes pga honom. Bara Wilhelm vet och han kan inte svara.

Kapitel 44

Vi kastas i kapitlets början fram till nutid. Hedwig hör igen pojkar som skanderar ”Sieg hiel” på gatorna. Hon blir lika arg och rädd som förra gången. Sedan återgår kapitlet till när Hedwig kommer hem från Dachau. Man får veta att det är samma dag som atombomberna föll över Japan. Hedwigs mamma är sjuk. Hennes andetag rosslar lika illa som fångens på koncentrationslägret, som senare dog. Hedwig bestämmer sig för att gå ut och sälja sin kropp till ockupationssoldater för att kunna köpa pencillin till sin mamma, men hon klarar inte av det utan springer hela vägen hem. När hon kommer hem är mamman död. Efter detta får man igen följa Hedwig som gammal. Hatim kommer hem till henne och ser uppriven ut. Han berättar att hans mamma dött. Hedwig känner med honom och tänker själv på när hennes mamma dog. Hon erbjuder Hatim att komma hem till henne och berätta om sitt liv. Att hon kan bli som en reservgudmor för honom. Han gråter och de håller om varandra.