Ellen har inte tagit jullov, så här kommer hennes sammanfattning.

26
Hedwig och Wilhelm fick en natt tillsammans innan de skulle dela på sig, Hedwig tillbaka till Mainz och Wilhelm till Auschwitz. De lånade en lägenhet i München från en gammal vän till Wilhelm. De fick en lång natt tillsammans, en molnfri bombnatt. Inga bombplan var över Mainz. Inte över München heller. De äter mat på en restaurang och börjar prata om Cecilia. Hon vet att Hedwig är med barn. Wilhelm vill skilja sig och flytta, troligtvis till östfronten. Hedwig försöker övertala honom om att hon kanske visst skulle trivas i Auschwitz. Men Wilhelm tror inte det.
Gammal Hedwig
Evert visste inte att Hedwig älskade Wilhelm, han trodde att hon bara var förälskad. Han visste inte heller något om deras möten och om Irmela.
Ung Hedwig
Flyglarmet gick och Hedwig och Wilhelm satt i ett skyddsrum och väntade. Bomberna exploderade flera kvarter bort och Hedwig var lugn. Wilhelm som inte alls var van var mycket räddare än Hedwig. Han försökte dölja rädslan för henne men hon visste det redan och försökte få honom att tro att hon var räddare än honom. Explosionerna hade tystnat och de kunde lämna bunkern. Hedwig vill veta mer om Auschwitz men Wilhelm ville inte lägga bördan på henne. Om hon berättade för någon annan skulle han bli avrättad. Han berättade allt, om att judarna kom i godsvagnar. Att en läkare tittade på de levande redan vid perrongen och skilde dem som kunde arbeta ifrån de andra. De sjuka, de gamla och barnen fördes till en avlivningsanläggning. De stängdes in i stora rum där de dödades med ett blåsyrepreparat som förlamade andningsorganen och kallades Cyklon B. Liken brändes och varje transport brukade innehålla ungefär tvåtusen människor, men de kunde variera.
Hedwig blev illamående och var nära att svimma. Hon kunde inte förstå varför alla judar var tvungna att utrotas, inte han heller men han var tvungen att lyda Führern och Reichs-Heini. Flyglarmet gick igen. Hedwig sa att han måste bort därifrån, från Auschwitz. Wilhelm visste det men inte för det hemska som hände utan för att Hedwig ville det. Hon såg på Wilhelm och kände ett hat, samma känsla som hon hade när hon tänkte på bombflygarna. Men nu var det Führer hon tänkte på. Hon hatade honom för vad han hade gjort mot Wilhelm.

27
Vuxen Hedwig
Hedwig får reda på att Evert fortfarande var förälskad i henne, även att hon hade avvisat honom tidigare. Han ville höra historierna om ruinerna i Mainz, innan kriget bröt ut. Han frågade även om hennes far. Hur länge han var i lägret och när han dog. Hon kunde inte berätta allt som hon visste, hon klarade inte av det.
Ung Hedwig
Hon får en liten tillbakablick om när hon och Wilhelm skiljdes åt på tågstationen, och när tåget mötte ett långt godståg med en till synes evigt lång rad med plomberade vagnar var hon tvungen att spy. Allt var tyst. När tåget passerat var det som inget hade hänt.
Hedwig är på koncentrationslägret 1944. Renate räddade Hedwigs liv två gånger under tiden hon var på lägret. En gång stötte hon till Hedwig för att hon glömt bort att säga sin replik. En annan gång hade Hedwig gett upp. Hon ville gå mot den strömförande taggtråden, hon ville dö. Hon kände sig redan död på något sätt när hon såg de ryska kvinnorna skjutas. Då stötte Renate till Hedwig och sa åt henne att rycka upp sig, hon hade faktiskt lovat att de skulle hjälpa varandra. Hedwig fick reda på att Renate hade varit på lägret sedan 1938 och kunde alla regler för att överleva.
Ung Hedwig
Åter igen så oroar sig Hedwig för vart de ska skicka Wilhelm. Hon tror inte att han kommer till östfronten som han sa, hon tror att han kommer skickas till Balkan. Alla visste att de på Balkan aldrig tog en tysk levande.