Kapitel 28 (Hedwig ungefär 22 år med tidshopp)

Kapitlet börjar med att Hedwig ska föda barn. Hon är orolig för att de ska vara dött och tänker att det kan vara judarnas fel att det är dött. Hedwig har nått brunt märke i ansiktet format som ett kors. Många gravida kvinnor har de pga. näringsbrist. Hedwig går runt med breven som hon fått från sin Wilhelm i handväskan. Ingen ska ta dem ifrån henne. Hon är älskad av en frontsoldat. Han skriver ofta och långa brev. Hon vet fortfarande inte exakt var Wilhelm är, men hon har lyckats lista ut att han rör sig fram och tillbaka mellan Bosnien och Kroatien (Balkan). Han beskiver kriget som ett pojkslagsmål, de klättrade i berg, vadade i floder och metar m.m. Han berättar även om de tillplattade byar soldaterna kommer till. Hedwig ifrågasätter varför tyskarna ska kriga och offra tyska liv vid Balkan. Hon vet om det som händer i Auschwitz. Hon vill veta vad andra tycker om judehatet och Führen, men hon vågar inte fråga eller prata om det.

Barnet föds den sjätte juni 1944 Det är en flicka. Hon får namnet Irmela Gerlinde som Wilhelm och Hedwig tillsammans bestämt. Hedwig har alla Wilhelms brev på bordet jämte sängen. Hon vet att han älskar henne. På BB-avdelningen får Hedwig reda på att de allierade försöker landstiga i Normandie. Nadja, Helga och Hedwigs mamma är på besök på sjukhuset. Där berättar Hedwigs mamma om att hon hade väldigt svårt att föda Hedwig och det var därför hon inte hade några syskon. Hedwigs mamma är nu lättad när hon ser det fina barnet. Historien får både Hedwig och hennes mamma att tänka på Hedwigs pappa. Hedwig minns tillbaka när hon var fyra år och hennes pappa frågade varför hon lekte med mameluckerna . Då berättade hon att hon lekte pojke och att Rudi på granngården hade sagt att alla pappor bara vill ha pojkar. Hennes pappa berättade då att allt han ville ha var just den flickan han fick, Hedwig.

I slutet av kapitlet, cirka femtio år senare, river Hedwig ut en bild på den söndersprängda bron i Mostar. På bron gick en gång hennes första kärlek Wilhelm. Nu när bron är söndersprängd känns han ännu mer borta, ännu mer död.

Kapitel 29 (Hedwig ungefär 22 år med tidshopp)

Hedwig tvättar Wilhelms smutsiga soldatkläder. De hade tillsammans kommit överens om att han skulle till fronten. De ville glömma bort allt hemskt i förintelselägren. Glömma bort de barn som gick direkt efter tåget in i gaskammaren och gasades ihjäl med Cyklon B. Hon får vara med sin älskade Wilhelm och Irmela en hel vecka och försöker bara njuta av tiden tillsammans som en liten familj. Wilhelm har en syster som heter Gesa. Hedwig och Wilhelm besöker henne och återigen känner Hedwig sig inte värdig Wilhelm. Hon känner av sin ”klass”. Hos Gesa får man även reda på att USA har intagit Saint Lô.

Cecilia, Wilhelms fru, väntar på skilsmässa och man får reda på att de fick flera barn. Hedwig och Wilhelm försöker låta bli att prata om kriget men det är alltid svårt eftersom de är så djupt inne i det. Hedwig vaknar i natten av ett skrik. Hon tror att det är Irmela som är hungrig. Det visar sig vara Wilhelm som har en mardröm om kriget. Han dricker och det gör Hedwig mycket ledsen. Hon vet att många män i krig dricker, till och med hennes far drack. Hon vill inte att Wilhelm ska dricka, inte när han är med henne. Wilhelm är född 1916, han berättar lite om hans barndom. Svält och skam för fattigdom.

Äldre Hedwig tänker tillbaka. Hon berättade aldrig för Evert om Irmela eller sin älskade Wilhelm. ”Aldrig har jag sett det så klart, hur jag svek dem genom att inte berätta sanningen.” Hedwig fick aldrig gifta sig med Wilhelm.