Hedwig är 17. Hon är förlovad med Wilhelm och om bara ett år ska de gifta sig. Denna kväll ringde Hedwigs mamma till koncentrationslägret för första gången.  Hon pratade med Wilhelm. Plötsligt tyckte hon inte så illa om honom.  Hon tänkte att det kanske kunde rädda Hedwigs pappa om Wilhelm skulle gifta sig med hennes dotter.

Den tredje september 1939 bröt kriget ut. Efter Wilhelms första besök hemma hos Hedwig och hennes mamma, berättar Wilhelm att han har blivit utskickad i kriget och måste åka till Polen i några månader. Hedwig får flera brev skickade från både hennes pappa och från Wilhelm. I breven berättar hennes pappa att han tycker hon borde vänta med att gifta sig, men att hon gör som hon vill. Hedwig märker att hennes pappas handstil börjar bli svagare. Med tiden blir folket tvungna att börja utföra luftskyddsövningar. Både i skolan, hemma och på BDM- mötena. Rektorn på skolan har skrämt upp Hedwig med vad som kan hända om man inte gör det som de övat på i luftskyddsövningarna. Då får hon en fruktansvärd skräck att något hemsk ska hända. Hon bestämmer sig för att hoppa av skolan och utbilda sig. Så hon börjar utbilda sig till luftskyddsledare. (Hennes far hade sagt att man ska möta sin skräck ansikte mot ansikte.)

Hedwig hittar ett brev som var till hennes mor från Gestapo. Hon möter upp herr Rentmeister, som brevet var från, och får reda på att hennes far har dött och blir given hans aska. Därefter hälsar några ur släkten på hemma hos Hedwig, för att få henne och mamman att känna sig mindre ensamma.
Några dagar senare kommer Wilhelm hem på permission (hemma för ett tag). Han är full och brister ut i gråt. Han berättar om att han inte vill hålla på att skjuta och sätta kvinnor i koncentrationsläger mer. När han blir nykter ber han henne glömma allt han sa, och åker tillbaka till Polen.

Det är juli 1939 och Hedwig är på smålandsbesök med Wilhelm. De bor hos familjen Antonsson, vilka är vänner till Hedwigs mamma, som inte kunde följa med pga att hon inte fick något pass. Alma är frun i huset och ogillar skarpt att Hedwig har blivit nazist, likaså hennes man Erik. De ber Wilhelm ta av sig SS-uniformen för att visa respekt.
En kväll när Hedwig är och badar med Wilhelm ber de Anton (en pojke som ser upp till Wilhelm, eller snarare mer SS-uniformen än Wilhelm, från Sverige) att gå och hämta bullar. Då passar han på att fria till Hedwig, hon svarar ja. Hedwig tänker på tiden då hon var ung, när hon var blond men såg fortfarande ut som en typisk tysk. Det var bara Wilhelm som sa att hon var vacker, annars kände hon sig ful ju mer hon växte upp.

Hon ser tillbaka på tiden vid folkhögskolan, tiden med hennes vän Barbro. Tiden då hon och Evert var ett par och de hade bråkat. Han hade frågat om hon var hora under krigstiden, hon kunde inte förlåta honom för det. Då upphörde deras relation. Barbro försökte hela tiden få ihop dem igen men Hedwig sa tvärt nej. Inte efter det som hände henne när hon var på väg hem ifrån koncentrationslägret och blev våldtagen utav tre amerikanska soldater. Det är en förstor skam. Hon bestämmer sig för att resa hem till Tyskland igen. Och det fort.

När hon går in i en fransk kvinna på perrongen finns hon inte. Kvinnan ser henne inte. Hon tittar inte ens på henne. Det är hon inte värd.

Raketsnabbar Rebecca läste klart och mejlade direkt. Bra jobbat, Rebecca! Här har ni hennes sammanfattning.

Hedwig pratar med Evert om Wilhelm, men då blir Evert ”arg” och går därifrån. Då blir Hedwig ledsen och bestämmer sig för att åka tillbaka till Tyskland. Hedwig lämnar ett brev till Barbro och förklarar att hon ska åka tillbaka till Tyskland av familjeskäl. Hedwig tar sina pengar och åker med nattåget till Helsingborg. När hon kommer fram och är på väg in i tåget så hör hon Everts röst och han förklarar för henne att han gick ifrån henne när dom pratade för att det blev för mycket för honom att lyssna på, för mycket när Hedwig berättade om att hon hade förlovat sig med Wilhelm. Evert stoppar Hedwig från att åka till Tyskland och istället checkar de in på ett hotell. På natten så drömmer Hedwig om när hon är liten och ska träffa Wilhelm. Hedwig och Wilhelm går på picknick. På picknicken så pratar de om hur judarna hade det i koncentrationslägren.  När hon låg och halvsov så kom hon också att tänka på Hedwigs pappas kompis Ernst och hans fru. De var hemma hos Hedwig och hennes mamma en gång och då berättade Ernst lite om hur det var på koncentrationslägren, även fast han inte fick. Ernst var frisläppt från ett läger och därför fick han inte berätta. Hedwig frågade om de fick mat på lägren för hon var orolig över att hennes pappa inte fick någon. Ernst och Hedwig började diskutera för att Ernst säger att de får mat, men Hedwig vet att människorna svälter ihjäl på koncentrationslägren. Hedwig vaknar igen jämte Evert på hotellrummet och minns vintern 1946-47 som var den kallaste någonsin, hon minns hur hon satt och arbetade i nollgradiga rum. När hon sen går upp så märker hon att hon har fått akut urinvägsinfektion.

Evelinas inlägg med lite tillägg från Krista:

Efter att Hedwigs far arresterats har de två husundersökningen på en vecka. Gestapo (polisen) ställer sig med pistol bakom familjen medan de andra river ut allt ur lådor och skåp. Hedvigs BDM-ledarinna heter Dorothée och är 17 år. Hon är vacker och har en sångröst utan dess like. När Hedwig berättar om Gestapos besök säger hon att Führern aldrig skulle tillåtit det.

1919 föddes Gesiene (Hedvigs mamma). När hon var 18 år jobbade hon som växeltelefonist. En dag blir växeln överhettad och en arg man kommer in och frågar vad det håller på med. Den mannen blev Hedvigs pappa. Den vuxna Hedwig förstår i efterhand hur det måste ha varit för hennes mamma när pappan sattes på koncentrationsläger. 

Evert Gustaf Johansson, som senare blev Hedwigs man, kom från Eslöv i Skåne. Han träffar Hedwig första gången i matsalen på Folkhögskolan. Det blir uppståndelse i matsalen och Hedwig försvinner ut. Evert följer då efter henne.

Patriks sammanfattning:

Hedvig har kollat på TV och fått en tillbakablick om när hon var 17 år och bodde i Tyskland, var medlem i det nazistiska BDM (som hennes pappa ”tvingade” in henne i). På väg till ett BDM-möte så fikar hon och hennes bästa vän, Ilse, och där träffar hon en blond, brunögd kille som är en SS-man som arbetar i koncentrationslägret Dachau. (Wilhelm Schurbiegel)

Kristas tillägg:

Kapitel 2 börjar med en lång beskrivning av mat och svält. Hur kroppen reagerar när man ställs inför mat efter flera års svält. Det följs sedan av 71-åriga Hedwig som är trött på att tiga. I Everts släkt finns främlingsfientliga Edith som ständigt haft synpunkter om vad man ska göra med invandrarna. Men nu, nu när nazister skrikit "sieg heil" på gatorna måste hon tala. Hon kan inte tiga mer. Hon kan och får inte tiga, då det finns folk som tom förnekar att förintelsen inträffat trots alla bevis. Man får veta att Hedwigs föräldrar var socialdemokrater. Hennes pappa blir fängslad (trots att de satt Hedwig i flickornas Hitler jugend, BDM, för att försöka förhindra det från att hända) och satt i koncentrationsläger. Man får en inblick i kärleken mellan Hedwigs föräldrar.   

”Tio minoter en kvart”

”Du jobba, så att vi slippa jobba”

Det var dom varma ord jag fick höra på Georges pizzeria & gatukök i Bankeryd. Och efter dessa fem dagar kan jag stolt självutnämna mig till expert av högklass i att vika pizzakartonger, diska tallrikar och glas av olika storlekar och former och att lägga pizzasallad i små burkar. Det kom lite som en chock för mig när man kom på att: juste, den ligger inte i små burkar från början. Men det fick undertecknad se till att ordna.

Arbetspassen var egentligen 11-5, men efter lunchtid finns det inte så mycket att göra förrens på kvällen, så jag fick sluta 3 (och ibland halv 3) varje dag. På denna tid fick jag även äta två pizzor och ta hur många drickor jag ville. Så jag svalt inte precis. Utöver de dagliga arbetsuppgifterna fick jag även tvätta dörrar, byta kebab (alltså grejen med kött som snurrar) och ladda ner MSN till min handledare. Min handledare var en riktig pärla. Han glömde hela tiden vad jag hette, gav mig ingen uppmuntran och var lite allmänt tjurig. De andra arbetarna där var dock märkbart gladare! Gick hela tiden runt och sjöng på arabiska(?) sånger och kastade mat på varandra lite då och då. Så lite trevligt har jag ändå haft det.

Varför man har praoplats på pizzeria förstår jag inte riktigt. Vad ska man få ut av det? Det är ju möjligen om det finns bara för att fylla upp så att det finns tillräckligt till att alla ska få praoplats. Nånting man kanske borde se över lite.

Hejsan mina söta små kompisar, Evelina här! 
Jag hoppas ni haft det bra på era praoplatser? Jag praoade på 95:an, pizzeria för er som inte visste. Jag var sjuk två dagar så har bara varit där 3 dagar men på de dagarna hade jag sjukt kul. Morgonen var väl inte så rolig. Började med att jag kom dit vid 9.00 fick ta ner stolar, torka bord, svabba osv. Han som var där på morgonen kunde knappt ingen svenska heller så det var lite svårt. Men runt 10 kom de andra grabbarna, riktigt roliga. Deras lunchbuffé där är väldigt populär så runt 12 strömmar det in folk och då blir jag inskickad till disken. Där står jag fram tills allt är diskat. Det som sög var att jag fick min första rast runt 15.00 för det var då jag hade diskat nästan allt. Maten är ju bara för god där. Har alltid undrat varför de inte är tjockare än vad de är men alla äter ju lunchbuffén där och det är ju som vilken annan maträtt som helst. Om inte personalen där hade varit så grymt rolig och att man inte får det tråkigt en sekund där så hade jag nog tröttnat rätt fort. Tänk på det sedan när vi själva går ut i arbetslivet att alltid vara trevlig, det gör allt. Dagen slutade jag runt 16.00. Sista dagen stannade jag till runt 17 för jag ville inte gå, hahah!
Ett stressigt men roligt arbete om man har en bra personal att arbeta med.
Ses snart, kramar!<3

Det gröna Evergreen

Axel här som äntligen har tid att skriva ett inlägg. Har praoat på Evergreen Restaurang och Pizzeria som ligger faktiskt några kvarter från Kaffé Paus där Benjamin praoade, i Jönköping, nära Klosterkungen. Det styrs av tre chefer, tre bröder, varav en av de har varit sångare faktiskt, så det hände att man hörde honom sjunga lite på jobbet xD

Har fått diska, vilket är ju ändå ok, hellre göra nånting än ingenting. Sen har jag lärt mig den magiska konsten att göra Pizzasallad, och vika pizzakartonger (protip: Var försiktig, har fått flera skärsår av kartongerna). Jag har också fått servera mat på stället.

Lunchen fick jag välja, lite lyx där :3  Sen så, jag vet inte varför, men jag fick ett set trumpinnar dagen innan sista dagen xD  Lite kul, en souvenir. Cheferna var ju trevliga, dock så var det svårt att förstå vad de sa ibland, då de är invandrare, men riktigt schyssta annars.

Nåväl, har haft det jättekul och de har också tyckt att jag varit duktig. Hoppas alla andra haft det kul på sina platser och varit duktiga ;3

Men tjeeena.
Jag har varit på Hemtex som är en inredningsbutik på a6 i en vecka, där fick jag vika handdukar, stryka olika saker, vara i butiken och packa upp och pricka av väldigt mycket varor. Dom flesta i personalen som jobbade där var verkligen hur trevliga som helst, dom tog verkligen hand om en och man hade saker att göra hela tiden, så den här praoplatsen var faktiskt väldigt rolig. Vet inte riktigt om jag skulle vilja jobba i en butik när jag blir vuxen med tanke på tiderna, som kan vara från 11-20, och butiken har bara stängt fyra dagar hela året, nyårsafton, midsommarafton, midsommardagen och juldagen. Men jag jobbade mellan tio och fyra med en timmas rast, så det var helt okej. Kan ju inte klaga på maten jag har ätit heller, hehehe.

/Fanny

Hejhej mina vänner!
Väldigt sent ute med att skriva om praon (bättre sent än aldrig).
Jag var på Kärrs förskola eller som den också kallas, Kärran.
Jag var i en barngrupp som hette Sunnanäng 2 och barnen var mellan 3-5.
Mina jobbartider tycker jag själv var bra, 08.15-15.15.
Dom hade en egen kock som jobbade där så med andra ord väldigt god mat.
Jag fick rast i 45 min allt som allt. Personalen var jättetrevlig och
de söta små barnen är inte heller att leka med, man smälter lite smått!
Jag fick leka med barnen, klä på dom ytterkläder, lösa konflikter m.m.
Jag tycker det var jätteroligt och jag kan se mig själv som förskollärare kanske?
Men om man gillar barn så är det definitivt en bra praoplats att vara på.
Ha det bäst nu! / EMELIE DEN BÄSTA!!!