Här kommer Daniels och Eriks sammanfattningar.

Kapitel 36-37
En dag när Hedwig satt ensam i sitt kök kom Evert förbi med konserver och skulle bjuda henne på middag. Dom pratade om vad som hade hänt och vad dom tror skulle hända. Samtidigt kände Hedwig oro att Anna-Lisa skulle få veta att han var där och bli avundsjuk och arg.
Sedan stod det om när Helga och Hedwig var ute och det var fullt av franska soldater. Helga var arg på deras uppkäftiga, stolta toner och att dom svor så mycket vilket fick Hedvig att tro att det var på grund av hennes våldtäkt så hon började nästan gråta. Sedan stod det om att dom diskutera soldaternas humör hemma hos Hedwig och då kom Anna-Lisa in genom dörren helt rasande och trodde att Evert hade varit otrogen med mot henne med Hedwig. Då klippte Hedwig till henne på käften. När dom hade lugnat sig drog Helga in dom i köket för att diskutera vad som hade hänt när Hedwig fick veta att han hade träffat en kvinna vid namn Kristina och att hon var extremt orolig över deras förhållande.
Dagen där på fick man veta att hon hade onda magsmärtor på grund utav att hon hade äggstockscancer och skulle opereras dagen där på. Så diskuterade hon vad för slags begravning hon ville ha och så berättade hon en massa saker för Helga som hon ville att hon skulle berätta för Evert om hon dog. Samma dag på kvällen innan hon skulle åka in åkte hon till Evert vid LO-huset i i hans tjänsterum för att berätta om operationen.
Då när hon stod utanför hans dörr hörde hon att han stod där inne och pratade med en kvinna vid namn Kristina och att Evert försökte berätta om att han hade gått vidare och var kär i någon annan och så berättade dom om att dom var så kära när dom var unga och hur skönt livet var.

Kapitel 38
Det börjar med att Evert och Hedwig är på en restaurang och de äter kålsoppa med bröd och till det dricker de öl. Efter det bestämmer de att de ska gå på bio där de ser en krigsfilm. Hedwig fryser och de går efter det hem till Evert på hans hotellrum och myser till det i Mainz. Mer än så händer inte i kapitel 38.

Kapitel 39
Hedwig berättar om den sista tiden på Auschwitz när hennes ”rumskompis” som har ett lungproblem slutar andas. Man hör tydligt när hon andas, hon andas tungt. Då när hon en morgon slutar andas så vaknar Hedwig och inser att kvinnan är död. Men hon ser också en sovjetisk soldat som säger:
- Inte rädd, gå hem! Gå hem! Inte mer krig!
Hon berättar också om nu när hon själv och Evert är på väg till Stockholm. Evert blev vaktmästare på socialdemokraternas kansli. Han får en lägenhet med ett rum och kök.

Här kommer Max sammanfattning.

Kap. 34

Året är 1944. Hedwig är med sin mamma och Irmela hos några gamla kompisar till mamman, Ernst och Mathilde Müller. En dag hittar Hedwig en tidning på ett bord hemma hos Müllers. När hon tar upp tidningen ramlar det ut ett flygblad ur tidningen. Hon stoppar det i fickan utan att läsa det. Samma dag under middagen kommer Gestapo och hämtar Hedwig p.g.a. att hon har ett flygblad i fickan, samt en städerska som heter Leni. Hedwig blir sedan förhörd och får veta att flygbladen delas ut av folk som är emot Hittler. Medan Hedwig tänker på Irmela och hennes mamma som är kvar hos Müllers, anger hon Müllers för att dela ut flygblad. Sedan får Hedwig veta att hon ska till ett ”skyddshäkte” precis som hennes pappa fick.

Kap. 35

Hedwig tänker tillbaka på när hon blev skickad till koncentrationslägret. Det var trångt både på tåget och på flaket på lastbilen de fick åka dit med. Hedwig är desperat att få komma hem till Irmela, fast hon innerst inne vet att hon inte kommer komma hem. När de kommer fram så blir de av med alla sina saker, får bli undersökta av en läkare samt att de blir av med allt sitt hår. Sedan återvänder hon till nutid och tänker på Evert. Hon bekymrar sig för att hon inte berättat för honom om Wilhelm och Irmela, som man får veta dog i den största bombningen i Mainz 27/2- 1945. 

Sofias sammanfattning kommer här!

Kapitel 30
Hedwig tänker tillbaka på tiden då hon var i tjugoårsåldern, då hon bara tänkte på sin ungdomskärlek Wilhelm. Han var SS-officer och jobbade åt Hitler. När Hedwig och Evert var femtio år gamla var de på semester i Visby. De var där med Barbro, Håkan och deras adoptivdotter från Etiopien vid namn Anna. Håkan var väldigt förtjust i Hedwig och försökte att flörta med henne. Hedwig tyckte inte alls om honom eftersom han hatade tyskar och pratade illa om dem hela tiden. Han störde sig bland annat på att tyskar stoppade in servetten lite innanför tröjan när de åt för att de inte skulle smutsa ner sina kläder. Efter Håkans tjat om tyskarna hit och dit fick Hedvig tillslut nog. Hon hatade att få höra hans tjat om tyskarna eftersom hon tänkte tillbaka på Wilhelm.

Kapitel 31
Hedwig har många mardrömmar. De handlade om att partisanerna dödade Wilhelm. Hon är kvar på koncentrationslägret. Hon vaknar och kriget är nu intensivare. Krigsplan flyger runt i luften och bomber hörs här och var. När Hedwig var 17 år trodde hon på Hitler, att han gjorde rätt och hjälpte folket. Nu har hon insett att hon hatar honom. Hon förstår inte varför hon kunde tro på honom. Hans utseende såg minst sagt fånigt ut i den mustaschen. När Hedwig var ung frågade hon Wilhelm varför han hade ett järnkors. Då svarade han att det var för att han hade dödat en hel by som bestod av barn, vuxna och gamlingar. Hela kapitlet handlade mycket om att Hedwig funderade på hur allt kunde bli så här.

Här kommer Stinas sammanfattning från jullovsläsningen.

Kapitel 28 (Hedwig ungefär 22 år med tidshopp)

Kapitlet börjar med att Hedwig ska föda barn. Hon är orolig för att de ska vara dött och tänker att det kan vara judarnas fel att det är dött. Hedwig har nått brunt märke i ansiktet format som ett kors. Många gravida kvinnor har de pga. näringsbrist. Hedwig går runt med breven som hon fått från sin Wilhelm i handväskan. Ingen ska ta dem ifrån henne. Hon är älskad av en frontsoldat. Han skriver ofta och långa brev. Hon vet fortfarande inte exakt var Wilhelm är, men hon har lyckats lista ut att han rör sig fram och tillbaka mellan Bosnien och Kroatien (Balkan). Han beskiver kriget som ett pojkslagsmål, de klättrade i berg, vadade i floder och metar m.m. Han berättar även om de tillplattade byar soldaterna kommer till. Hedwig ifrågasätter varför tyskarna ska kriga och offra tyska liv vid Balkan. Hon vet om det som händer i Auschwitz. Hon vill veta vad andra tycker om judehatet och Führen, men hon vågar inte fråga eller prata om det.

Barnet föds den sjätte juni 1944 Det är en flicka. Hon får namnet Irmela Gerlinde som Wilhelm och Hedwig tillsammans bestämt. Hedwig har alla Wilhelms brev på bordet jämte sängen. Hon vet att han älskar henne. På BB-avdelningen får Hedwig reda på att de allierade försöker landstiga i Normandie. Nadja, Helga och Hedwigs mamma är på besök på sjukhuset. Där berättar Hedwigs mamma om att hon hade väldigt svårt att föda Hedwig och det var därför hon inte hade några syskon. Hedwigs mamma är nu lättad när hon ser det fina barnet. Historien får både Hedwig och hennes mamma att tänka på Hedwigs pappa. Hedwig minns tillbaka när hon var fyra år och hennes pappa frågade varför hon lekte med mameluckerna . Då berättade hon att hon lekte pojke och att Rudi på granngården hade sagt att alla pappor bara vill ha pojkar. Hennes pappa berättade då att allt han ville ha var just den flickan han fick, Hedwig.

I slutet av kapitlet, cirka femtio år senare, river Hedwig ut en bild på den söndersprängda bron i Mostar. På bron gick en gång hennes första kärlek Wilhelm. Nu när bron är söndersprängd känns han ännu mer borta, ännu mer död.

Kapitel 29 (Hedwig ungefär 22 år med tidshopp)

Hedwig tvättar Wilhelms smutsiga soldatkläder. De hade tillsammans kommit överens om att han skulle till fronten. De ville glömma bort allt hemskt i förintelselägren. Glömma bort de barn som gick direkt efter tåget in i gaskammaren och gasades ihjäl med Cyklon B. Hon får vara med sin älskade Wilhelm och Irmela en hel vecka och försöker bara njuta av tiden tillsammans som en liten familj. Wilhelm har en syster som heter Gesa. Hedwig och Wilhelm besöker henne och återigen känner Hedwig sig inte värdig Wilhelm. Hon känner av sin ”klass”. Hos Gesa får man även reda på att USA har intagit Saint Lô.

Cecilia, Wilhelms fru, väntar på skilsmässa och man får reda på att de fick flera barn. Hedwig och Wilhelm försöker låta bli att prata om kriget men det är alltid svårt eftersom de är så djupt inne i det. Hedwig vaknar i natten av ett skrik. Hon tror att det är Irmela som är hungrig. Det visar sig vara Wilhelm som har en mardröm om kriget. Han dricker och det gör Hedwig mycket ledsen. Hon vet att många män i krig dricker, till och med hennes far drack. Hon vill inte att Wilhelm ska dricka, inte när han är med henne. Wilhelm är född 1916, han berättar lite om hans barndom. Svält och skam för fattigdom.

Äldre Hedwig tänker tillbaka. Hon berättade aldrig för Evert om Irmela eller sin älskade Wilhelm. ”Aldrig har jag sett det så klart, hur jag svek dem genom att inte berätta sanningen.” Hedwig fick aldrig gifta sig med Wilhelm.

Ellen har inte tagit jullov, så här kommer hennes sammanfattning.

26
Hedwig och Wilhelm fick en natt tillsammans innan de skulle dela på sig, Hedwig tillbaka till Mainz och Wilhelm till Auschwitz. De lånade en lägenhet i München från en gammal vän till Wilhelm. De fick en lång natt tillsammans, en molnfri bombnatt. Inga bombplan var över Mainz. Inte över München heller. De äter mat på en restaurang och börjar prata om Cecilia. Hon vet att Hedwig är med barn. Wilhelm vill skilja sig och flytta, troligtvis till östfronten. Hedwig försöker övertala honom om att hon kanske visst skulle trivas i Auschwitz. Men Wilhelm tror inte det.
Gammal Hedwig
Evert visste inte att Hedwig älskade Wilhelm, han trodde att hon bara var förälskad. Han visste inte heller något om deras möten och om Irmela.
Ung Hedwig
Flyglarmet gick och Hedwig och Wilhelm satt i ett skyddsrum och väntade. Bomberna exploderade flera kvarter bort och Hedwig var lugn. Wilhelm som inte alls var van var mycket räddare än Hedwig. Han försökte dölja rädslan för henne men hon visste det redan och försökte få honom att tro att hon var räddare än honom. Explosionerna hade tystnat och de kunde lämna bunkern. Hedwig vill veta mer om Auschwitz men Wilhelm ville inte lägga bördan på henne. Om hon berättade för någon annan skulle han bli avrättad. Han berättade allt, om att judarna kom i godsvagnar. Att en läkare tittade på de levande redan vid perrongen och skilde dem som kunde arbeta ifrån de andra. De sjuka, de gamla och barnen fördes till en avlivningsanläggning. De stängdes in i stora rum där de dödades med ett blåsyrepreparat som förlamade andningsorganen och kallades Cyklon B. Liken brändes och varje transport brukade innehålla ungefär tvåtusen människor, men de kunde variera.
Hedwig blev illamående och var nära att svimma. Hon kunde inte förstå varför alla judar var tvungna att utrotas, inte han heller men han var tvungen att lyda Führern och Reichs-Heini. Flyglarmet gick igen. Hedwig sa att han måste bort därifrån, från Auschwitz. Wilhelm visste det men inte för det hemska som hände utan för att Hedwig ville det. Hon såg på Wilhelm och kände ett hat, samma känsla som hon hade när hon tänkte på bombflygarna. Men nu var det Führer hon tänkte på. Hon hatade honom för vad han hade gjort mot Wilhelm.

27
Vuxen Hedwig
Hedwig får reda på att Evert fortfarande var förälskad i henne, även att hon hade avvisat honom tidigare. Han ville höra historierna om ruinerna i Mainz, innan kriget bröt ut. Han frågade även om hennes far. Hur länge han var i lägret och när han dog. Hon kunde inte berätta allt som hon visste, hon klarade inte av det.
Ung Hedwig
Hon får en liten tillbakablick om när hon och Wilhelm skiljdes åt på tågstationen, och när tåget mötte ett långt godståg med en till synes evigt lång rad med plomberade vagnar var hon tvungen att spy. Allt var tyst. När tåget passerat var det som inget hade hänt.
Hedwig är på koncentrationslägret 1944. Renate räddade Hedwigs liv två gånger under tiden hon var på lägret. En gång stötte hon till Hedwig för att hon glömt bort att säga sin replik. En annan gång hade Hedwig gett upp. Hon ville gå mot den strömförande taggtråden, hon ville dö. Hon kände sig redan död på något sätt när hon såg de ryska kvinnorna skjutas. Då stötte Renate till Hedwig och sa åt henne att rycka upp sig, hon hade faktiskt lovat att de skulle hjälpa varandra. Hedwig fick reda på att Renate hade varit på lägret sedan 1938 och kunde alla regler för att överleva.
Ung Hedwig
Åter igen så oroar sig Hedwig för vart de ska skicka Wilhelm. Hon tror inte att han kommer till östfronten som han sa, hon tror att han kommer skickas till Balkan. Alla visste att de på Balkan aldrig tog en tysk levande.

Här kommer Jonathans sammanfattning. 

40-årig Hedwig, kap 24

Hedwig får höra Anna-Lisas skrockande om att ”Vi som inte är nazister borde allt få bo lite bättre” när dom sitter och pratar i Hedwigs  vardagsrum. Hon funderar på om hon ska berätta det? Berätta sin hemlighet om sitt förflutna. Hon tvekar när hon tänker på alla tidigares reaktioner när hon berättat för dom.  Orkade hon med några fler spydiga kommentarer och blickar? Men med Evert sittandes där bredvid, och med tanken om hur han skulle tycka om hon bara skulle stå där och tiga så fick hon till slut fram det. ”Jag var Nazist” sa hon lugnt och sansat. Anna-Lisa hade först svårt att tro det, men efter fortsatta diskussioner tog hon in det. Det var inte den reaktion Hedwig väntat sig, men det kändes ändå bättre än när hon fick kommentarer från dom tidigare som fått veta. Anna-Lisa frågade inget mer, men det gjorde inte så mycket. Hedwig visste ändå att det inte var lönt några vidare förklaringar. Evert och Anna-Lena skulle aldrig förstå det tryck och den rädsla som orsakade henne till detta dåd. Hedwig tänker då istället tillbaka på hur hon först från början blev indragen i partiet, och hennes samtal med Helga och andra när hon försökt dra in även dom. Helga fick hon så svår relation med, nu när hon visste om att Hedwig var Wilhelms älskarinna, trots att han var gift. Hon tänkte på Wilhelm. Hon kunde inte förstå hur Wilhelm kunde älska henne, istället för den vackra Cecilia, som han dessutom var gift med. Men det gjorde inget, hon gladdes bara åt det.

 

Ung Hedwig, kap 25

Wilhelm blir inspekterad av systern om hans gener kunde ge något dugligt. Lite väl mörkbruna ögon var hennes första kommentar. Man var tvungen att ta reda på om ens barn skulle bli användbart. Om man var kortväxt, mörkhårig, tjock eller hade några andra genetiska förhinder så ansågs barnet som oariskt. Däremot om pappan var lång, muskulös och ljushårig så kunde barnet bli starkt och ariskt. När Hedwig får höra doktorns förslag om att man kan skänka sitt barn till Fürhern utbrister hon ”Jag tänker behålla barnet!”. Doktorn säger inte emot utan säger bara att det är ett frivilligt val. Hedwig och Wilhelm går och tar en promenad. Dom pratar om vad doktorn hade sagt. Hedwig kan inte förstå hur dom på allvar kan säga att Tyskheten sitter i ögonfärgen. På kvällen när Hedwig får höra de andras diskusioner om den nya idén att kunna skänka bort sitt barn till att leda det nya sk ”Ariska” folket vid middagsbordet blir hon illamående. Hon äcklas av alla gravida magar och alla mjölkfyllda bröst. Hon vill bara ut. Hon tänker mycket på Cecilia. Hon måste ju hata Hedwig! ”Den där horan som tog er far ifrån mig” skulle hon säga om henne till sina barn. Påtal om det, Hedwigs eget barn. Hon tänkte på när hon berättade för sin mamma att hon var havande. Hennes mor var lugn, fram tills att hon fick reda på att pappan, dvs Wilhelm, var gift. ”Då har du verkligen ställt till det för dig” sa hon med en hård, nästan lite näsvis röst. Hedwig låg i sängen på sjukhuset på moderskliniken. Allt var tyst. Hur skulle det bli när Wilhelm blev tvungen att åka därifrån? Hon skulle bli tvungen att vara kvar ensam. Ensam med sjuksystern och de vita väggarna. Det första hon fick höra på morgonen vid frukostbordet var något verkligen tänkvärt. En ranglig man vid namn Finke gav henne en tallrik kallskuret och sa ”Njut av kriget, freden blir förskräcklig!”